Varit ute och sprungit igen!!
Även om jag inte hade någon större lust så fick det ändå bli en vända ute på Djurgården i lördags. 32:a Tjejmilen skulle genomföras och efter de senaste veckornas kaos visste jag inte hur jag skulle må. Min yngsta dotter skulle också springa, men lilla Tjejmilen som är 1,5 km lång så hon peppade mig och fick mig att komma iväg. Annars hade jag nog struntat i det i år.
Hon var så duktig mitt lilla ❤️ Och alldeles slutkörd när hon kom i mål 😍 Men hon tyckte att det var en kort bana och nästa år ska hon va ännu bättre sa hon efteråt 😃
Efter hennes lopp satt vi i solen och åt ostkaka och banan, eller hon gjorde det medans jag laddade med en Celsius, inför min start några timmar senare. Och lagom tills vi skulle få gå fram till starten började det ösregna stora, kalla regndroppar 💦 Men, men det var bara att bita ihop och kämpa sig iväg.
Det funkade fram till 7 km sen stumnade benen helt och blev tunga som stockar de sista 3 km. Så blir det när man inte tränat tillräckligt innan. Jag som skulle ligga i ordentligt innan Tjejmilen i år, men så har det inte blivit riktigt. Har ju haft lite annat skoj att fokusera på istället 😉 Men idag känns det ändå bra att jag tog mig runt!!
Börjar ju bli linte rund om magen så nu får jag bita ihop och komma igång med träningen på riktigt!! Knyta handen i byxfickan och plocka fram mitt jävlar anamma!! Det får vara slut på ursäkter och allt annat för att slippa vara ute och ränna 🏃🏼😊