Vompan's blogg

Att leva med ett dåligt samvete och inte veta hur barnen mår, tycker och tänker p.g.a mitt utmattningssyndrom är riktigt, riktigt jävla jobbigt!! Att inte orka finnas där för dom som jag gjort tidigare gör mig så ledsen och besviken. Vet att dom inte vill oroa mig och berätta på samma sätt som tidigare. Visst man har ju alltid ett dåligt samvete då det gäller barnen, att man inte räcker till m.m. Men det här är mer på det planet då jag skäms för att jag inte orkar, skäms för att de inte går i första hand längre, skäms för att jag måste kämpa för att klara av vardagen. Skäms för att jag jobbat för mycket och satt mig i den här sitsen.

Många dagar när dom är hos mig orkar jag inte ens laga mat. Då ligger jag bara i sängen och vill sova, men jag är för övertrött för att kunna sova & hjärnan går på högvarv. 10000 tankar far omkring om allt och ingenting. 

Så jävla värdelöst!! Det är då man känner sig värdelös som mamma & förälder 😔 

Det är så många gånger och dagar som jag tvingat mig själv till att göra vardagliga saker, såsom att hoppa in i duschen, gå ut med soporna, äta, laga mat eller överhuvudtaget kliva ur sängen. Många dagar har jag bara förflyttat mig mellan sängen och soffan. 

 

 

Det är inte värt en enda sekund av den tiden man tillbringade på jobbet, hur mycket jag än älskar ishockeyn. Sen att bara få skit tillbaka från mina närmaste kollegor gjorde ju inte saker och ting lättare. Däremot finns det många personer, föreningar, kollegor m.m. som hörde av sig och tyckte att man gjorde ett grymt och bra jobb vilket uppskattades dubbelt så mycket då istället. De gav mig energi att orka jobba vidare. Men tyvärr räckte inte det till när huvudet brann upp och kroppen intog ett "att överleva" läge. Pappas tragiska död var droppen som fick bägaren att rinna över. Men den sorgen lär man sig att leva med, men utmattningssyndromet går inte att leva normalt med. Man känner sig värdelös och ej behövd!! Självkänslan och självförtroendet är kört i botten!!