Dåligt samvete

Att leva med ett dåligt samvete och inte veta hur barnen mår, tycker och tänker p.g.a mitt utmattningssyndrom är riktigt, riktigt jävla jobbigt!! Att inte orka finnas där för dom som jag gjort tidigare gör mig så ledsen och besviken. Vet att dom inte vill oroa mig och berätta på samma sätt som tidigare. Visst man har ju alltid ett dåligt samvete då det gäller barnen, att man inte räcker till m.m. Men det här är mer på det planet då jag skäms för att jag inte orkar, skäms för att de inte går i första hand längre, skäms för att jag måste kämpa för att klara av vardagen. Skäms för att jag jobbat för mycket och satt mig i den här sitsen.

Många dagar när dom är hos mig orkar jag inte ens laga mat. Då ligger jag bara i sängen och vill sova, men jag är för övertrött för att kunna sova & hjärnan går på högvarv. 10000 tankar far omkring om allt och ingenting. 

Så jävla värdelöst!! Det är då man känner sig värdelös som mamma & förälder 😔 

Det är så många gånger och dagar som jag tvingat mig själv till att göra vardagliga saker, såsom att hoppa in i duschen, gå ut med soporna, äta, laga mat eller överhuvudtaget kliva ur sängen. Många dagar har jag bara förflyttat mig mellan sängen och soffan. 
 
 
Det är inte värt en enda sekund av den tiden man tillbringade på jobbet, hur mycket jag än älskar ishockeyn. Sen att bara få skit tillbaka från mina närmaste kollegor gjorde ju inte saker och ting lättare. Däremot finns det många personer, föreningar, kollegor m.m. som hörde av sig och tyckte att man gjorde ett grymt och bra jobb vilket uppskattades dubbelt så mycket då istället. De gav mig energi att orka jobba vidare. Men tyvärr räckte inte det till när huvudet brann upp och kroppen intog ett "att överleva" läge. Pappas tragiska död var droppen som fick bägaren att rinna över. Men den sorgen lär man sig att leva med, men utmattningssyndromet går inte att leva normalt med. Man känner sig värdelös och ej behövd!! Självkänslan och självförtroendet är kört i botten!!
 
 
Men jag ska kämpa på och komma tillbaka 💪🏻 Bättre än på länge!! Och det får ta den tid det tar ...
 
Ha en bra kväll och va rädd om varandra ❤️
 
Dåligt samvete - Skam - Utbränd - Utmattningssyndrom - Värdelös

Ett avslutat kapitel

Nu är ett väldigt långt kapitel på jobbet avslutat. Efter 27 år inom ishockeyn är det dags för lite nya utmaningar och jag hoppas att allt kommer gå min väg nu!! Tänker iallafall försöka och göra det så positivt som möjligt 😊.
 
 
Det är inte mitt eget val men ibland måste man tänka att "nu kan allt bara bli bättre". 

Så jag lägger nu skridskorna på hyllan & kastar in handduken då det gäller allt vad internationella spelarövergångar och höga buntar med övergångshandlingar på skrivbordet heter och checkar för alltid ut från Svenska Ishockeyförbundets kontor.

Det får bli nåt helt annat för min del, så småningom!! Måste bara komma på vad och rehabträna mig själv ett tag för att se vad jag orkar med efter snart 1 års sjukskrivning, för utmattning/utbrändhet p.g.a för mycket stress och ingen chans till återhämtning på arbetet.

 
Så ta det lugnt där ute!! Det är inte värt alla pengar i världen att behöva bli sjuk p.g.a sitt jobb!! Det tar tid att återhämta sig om man inte lyssnar på kroppens/knoppens signaler. Jag lyssnade inte förrän jag drabbades av kraftig yrsel och synbortfall en fredagskväll i september 2015. Då blev jag rädd, riktigt jävla rädd!!
 
Arbetet - Ishockey - Jobbet - Kontoret - Sjukskriven - Utbränd - Utmattad

I'll be back

Sakta men säkert återhämtar jag mig och jag ska hitta tillbaka till mitt eget jag 💪🏻😊
Efter käftsmällen i våras när jag var på G och kände mig redo att börja rehabträna för att kunna börja jobba igen så har jag fått kämpa mig uppåt under hela sommaren utan att veta varken ut eller in om någonting.

Livet har gått på sparlåga och jag har fått insyn i vem/vilka som verkligen bryr sig om mig. Då jag själv har varit dålig på att höra av mig till folk eller ens svara i telefon vissa dagar p.g.a ork som inte funnits så finns det några personer som verkligen vägrat att sluta höra av sig till mig ❤️. För att kolla hur jag mår, fråga hur allt går, vad som händer m.m. Utan några som helst krav eller klagomål på att jag inte orkar höra av mig till dom!! Men när man inte ens orkar prata i telefon så försvinner vänner, bekanta och kollegor utan att man orkar göra något åt det. Man har nog med att överleva och det har varit prio 1. Det är i de svåraste stunderna det visar sig vilka som är ens riktiga vänner. En gammal men väldigt sann klyscha!!

En stor kram till er som orkat och velat fortsätta höra av er, frågat om vi ska ses, fått iväg mig fast att jag inte orkat. Några gånger har jag kommit iväg för att ses och det är lika kul varje gång 😊, även om jag blir extra trött efteråt och kan fördriva den mesta tiden i soffan. Blev trött av "semestern" på Kreta oxå, även om den var hur lugn som helst.

Att kropp och knopp inte orkar fast att man verkligen vill är riktigt jävla jobbigt!! Har kommit iväg till gymmet några gånger och ut på nån 5 km promenad då och då i Tyresta nationalpark, vilket känns som att vinna VM guld varje gång jag klarar det. Jag får verkligen tvinga mig till att göra detta, även dagens måsten tvingar jag mig till att fortfarande göra. Det går inte av sig självt inte!! 

Trodde aldrig att man kunde bli så trött av att inte göra någonting!! Många dagar försvinner bara av att jag sitter och njuter på min balkong. Mitt andningshål och vilorum ❤️ 

Det blir bättre & bättre, långsamt men säkert just nu. Saker och ting början falla på plats, vilket känns underbart!! Jag ger inte upp men hoppas självklart på att det nu ska va slut på mer skit för min del. 

Behöver mycket positiva saker att glädjas åt nu för att orka kämpa vidare.

Jag kommer tillbaka!! 💪🏻 Till ett nytt liv, jobb, förhållande m.m. En sak i taget bara, utan stress 😊 

 

 
 
Gått in i väggen - Kämpar - Sjukskriven - Stress - Utmattad