Tragedi med dödlig utgång :(

Jag tillbringade förrförra veckan uppe på centralintensiven (CIVA) på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Det var en av de jobbigaste veckorna i mitt liv
 
Min far ramlade så olyckligt under måndags eftermiddagen (17/8) att han aldrig mer vaknade upp ur sin medvetslöshet som han hamnade i vid fallet. En lång och komplicerad skalloperation under måndagskvällen kunde inte rädda hans liv 😢 
 
Vi kom in till honom vid midnatt till tisdagen. Han hade skrivits in som "okänd man" och vi fick inte veta nåt förrän efter operationen som tog flera timmar, eftersom han inte var identifierad innan operationen. Det blev han inte förrän efter operationen när polisen varit på sjukhuset och öppnat påsen med hans tillhörigheter. Vi var hos honom fram till på fredagen då han tog sitt sista andetag på morgonen. Solen sken och det var en fin fredagsmorgon.
 
Jag hann hem o ta en snabbdusch och byta kläder under onsdagskvällen men sen åkte jag in till honom igen. 
Det blev inte många timmars sömn under dessa dagar eller nätter, men desto fler koppar kaffe och mindre med nyttig mat. Men det funkar att leva på flytande föda när man är uppe i varv och något speciellt som detta händer en. 
 
Det är sen när man kommer hem som kropp & knopp slappnar av och allt kommer över en. Värk i kroppen, tröttheten och alla tankar och tårar. Men det är fortfarande så overkligt och så svårt att ta in, även om vi var på plats och kunde ta farväl när han valde att gå över till andra sidan. Han var ju aldrig vid medvetande under hela tiden och vi vet ju inte om han hörde oss eller visste att vi var hos honom när han lämnade oss, men vi tror såklart att han både hörde och visste att vi fanns där för honom, in i det sista ❤️
 
Jag var hemma förra veckan, själv utan barnen. Och huvudet är fyllt med bomull och jag har inte koll på någonting!! Ångesten över att jag inte pratat med honom sen i december 2014 kommer jag att få leva med i resten av mitt liv.
 
Så tänk på det, lämna aldrig någon du tycker om i vredesmod eller under ilska & besvikelse, för det kan vara sista gången du pratar med eller träffar honom/henne. 
 
Var rädda om varandra oavsett vad som hänt mellan er. Balansgången mellan födelse och dödelse är väldigt tunn och det såg vi på nära håll där på KS, då CIVA nästan ligger vägg i vägg med förlossningen.
 
Det blev många promenader i korridorerna och utomhus på sjukhusområdet under dessa dagar och nätter. Men jag kände mig lugn och trygg på CIVA tack vare en helt underbar och fantastisk personal, även om jag visste att pappas timmar/dagar skulle ta slut, när som helst. T.o.m ljudet från ambulanshelikoptrarna gjorde mig lugn. Jag tycker att det är ett så maffigt ljud från en helikopter och det kändes skönt att höra dom landa och lyfta oavsett vilken tid på dygnet det var. Vet ju att pappa också tycker om ljudet av helikoptrar så det blev en hjälp för mig i väntan på hans sista andetag, efter att respiratorn kopplats ur på onsdagen. Han kämpade på fram till på fredag morgon (21/8) med att andas själv, när respiratorn tagits bort och trots att han hade haft en kraftig hjärtinfarkt tre år tidigare. Hjärtat hans var starkt sa personalen på CIVA och jag tror att han valde att avsluta livet just den 21:a då hans turnummer var nr 21. 
 
 
Jag älskar dig nu och självklart för alltid älskade pappa och jag vet att du nu slipper all oro i kroppen, över det
du tyckte var jobbigt eller svårt. Och jag har många härliga minnen av och tillsammans med dig. Framförallt från landet uppe i Karö. Där har vi haft många härliga stunder tillsammans!! 💗💗💗
 
Allt var inte nattsvart och eländigt under min uppväxt utan mycket var helt okej o normalt också. Även om alkoholen förstört mycket av det vi skulle kunnat ha!!
 
Dina sista ord till lillebror blev "Älskar er så jävla mycket" !! Samma dag och bara några minuter innan du ramlar och slår i huvudet och sen aldrig vaknar mer 😢 
 
Jag älskar dig så jävla mycket pappa ❤️ 
 
Vila i frid och krama om farmor, vår Caroline 💗 och alla andra jag känner som valt att fara iväg till den andra sidan. Du finns för alltid inom mig!! 
 
Din lilla Vompen!! 
 
 
Vi la en stor, fin röd ros på pappas bröst efter att de flyttat honom till ett eget rum där vi kunde få ta farväl av honom, efter hans sista andetag. Han tyckte om fina rosor precis som mor hans, min farmor 🌹
 
Sov gott pappa, vi ses på andra sidan!!

 
CIVA - Döden - Karolinska Universitetssjukhuset i Solna - Kärlek - Livet - Olycka - Pappa - Tragedi
maria

beklagar
Maria

Svar: Tack Maria!
Yvonne

mona sörensen

Jag vet vad ni upplevt..så fint skrivet.All kärlek till eder alla.

Svar: Tack mamsen och massor av kärlek tillbaka till dig <3 Älskar dig!! <3
Yvonne

PW

Beklagar sorgen ❤️ Skönt att du är nöjd med vården det är ju alltid nåt och så viktigt i såna här lägen. Kramis i massor!

Svar: Tack vännen och kramiz tillbaka!! Var rädd om dig!!
Yvonne

Linda

Beklagar sorgen 😔

Svar: Tack Linda!!
Yvonne

Malin

💗

Svar: Tack Malin <3
Yvonne

Carin

Beklagar sorgen, kram!

Svar: Tack och kram tbx!!
Yvonne