Vompan's blogg

Usch, tvi och fy !! Det här är inte kul 😔 Det har ju pågått länge, ända sedan min skilsmässa och allt oroligt och jobbigt kring den. Att ständigt vara sjukligt trött och att aldrig känna sig pigg oavsett hur mycket jag sover.

Sen att inte bli tagen på allvar på bl.a. sin arbetsplats trots att man talar om sitt problem gång på gång gällande sin trötthet är ju inte så upplyftande det heller. Och istället för att tagga ner och vila mig i form igen har jag kämpat på och jobbat i överflöd, i det tysta i flera år. Vilket jag nu får betala priset för!!

 

En olycka kommer ju sällan ensam och den här hösten har varit fruktansvärd!! Både privat men framförallt på arbetet. Men nu har kropp och knopp sagt ifrån och det är inte mycket jag kan göra åt det mera. Vila, ta det i den takt som det kommer och INTE utsätta mig för minsta lilla stress, är vad som gäller nu för att hitta tillbaka till ett normalt liv igen. Och även om jag nu älskar ishockey så har det inte varit värt det, att lägga ner sin tid och själ på ett jobb. Det är bara ett jobb som jag iofs alltid brunnit för men att åsidosätta barnen och låta dom ta hand om sig själva här hemma, när jag setat själv på kontoret och försökt få ihop allt så gott jag kunnat är ju helt sjukt egentligen!! Hade jag inte haft barnen skulle jag väl ha jobbat 24-7 och ramlat ihop i en hög på jobbet. Men som tur är har jag mina hjärtegryn att lägga ner min tid och kärlek på, även om det varit tufft där med. Många möten med skolor, läkare och allt annat som behövts för barnens skull.

 

Allt ihopslaget i ett stort jävla paket, skilsmässan, oron med allt som hände då och några år framåt, jobbet, tröttheten, barnen och deras problem & vardagliga pussel med dom som ska fungera, farmors död och allt fix och trix med det och nu pappas hemska & tragiska olycka och död. Samtidigt som det var ett helvete på jobbet med alla träningsmatcher & seriestarter världen över som skulle flyta på och bara fungera som om inget hade hänt. Med alla sena kvällar och all övertid blev det för mycket. Jag fick yrsel och synbortfall och jag slutade att fungera normalt.

 

 

Kroppen fungerar men spelar död och jag är som fylld av ett vakum. Minsta lilla grej som måste göras, som att ringa ett simpelt telefonsamtal eller gå in i duschen blir ett högt och stort hinder som jag måste klara av att ta mig över för att kunna slutföra min måste grej.

 

Var på ett första KBT möte igår och det var toppen. Att äntligen bli förstådd och få veta varför denna trötthet har förföljt mig så länge. Fick tips om Mindfulness och en hemläxa till nästa gång jag ska dit. Läxan var att klara av en "måste uppgift" varje dag, samt att gå ut i friska luften i minst 15 minuter oavsett väder samt att pröva på Mindfulness övningar här hemma. Så nu gäller det 😃 Bollen är kastad!!

 

 

Jag tänker vila mig i form och kämpa mig tillbaka, det kan jag lova!! 💪🏻👊🏻

 

Puss & kram!!