Alkoholiserad far
Att växa upp och leva med en alkoholiserad far har varit min vardag, sedan mina föräldrar skilde sig på mitten av 70-talet. Jag bodde med honom och mina bröder bodde med vår mamma. Jag har tagit hand om honom sedan jag var i 9-års åldern. Och detta med alkoholen har kommit och gått men det har bara gått utför de senaste 20 - 25 åren. Och jag vet inte när det blev viktigare för honom att dricka än att bry sig om sina nära och kära, det har bara hänt under åren som gått.
Jag har alltid haft min farmor som tagit hand om mig när det "blev för mycket dricka" då jag var liten. Som tog bussen hem till oss så att jag ibland slapp vara ensam då pappa fick för sig att gå ut och dricka. Men det var många kvällar jag även fick vara ensam och sedan ta hand om honom dagen efter då han mådde dåligt och hade ångest. Och det är inte många gånger jag valt att ha kompisar hemma hos mig när jag var yngre, utan det hände oftare i högstadiet och gymnasiet då vi mest satt på mitt rum och pratade eller lyssnade på music, med stängd dörr.
Har tagit hand om och tyckt synd om honom, jämt, jämt, jämt .... Och skämts nåt fruktansvärt många gånger p.g.a honom. Efter hans upptåg på fyllan och ständiga frånvaro på föräldramöten i skolan, skolavslutningar eller luciauppvisningar m.m. Han har aldrig någonsin tagit sig tid för att intressera sig eller titta på något jag varit intresserad av eller gjort. Jag har spelat fotboll från 6 års ålder tills jag blev 22 år, men han har inte sett en enda match jag spelat under alla dessa år. Det har alltid skyllts på jobbet eller skilsmässan .....
Och under senare år då jag själv fått familj har han bara tänkt på sig själv och ingen annan. Det har tyvärr bara blivit värre och värre för varje år och mina två yngsta barn har inte träffat honom så mycket. Men han har valt allt det själv och nu är det slut på allt daltande med honom. Han har sårat och gjort mig illa för sista gången nu, jag har valt att bryta helt med honom innan han tar kål på mig med sitt ego tänk och skitsnack han alltid har då han dricker.
Jag har slutat att tycka synd om honom och nu får han faktiskt försöka ta hand om sig själv. För ensam blir man om man beter sig som han gjort i alla år. Usch jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta, men jag avslutar här och nu.
God natt & sov gott!!
Jag tycker så synd om dig efter allt som har hänt den sista tiden. Att den far kan bete sig så illa är vedervärdigt och kan inte beskrivas med ord. Där spriten går in går vettet ur säger ordspråket. Massa styrke kramar till goaste vännen!! <3