Vompan's blogg

 

Jag kämpar på med denna. Efter att ha blivit så sårad, så tar det tid att lita

på nya människor igen. Att våga tro och lita på att man kan hitta kärleken

efter allt detta. Att våga ge av sin kärlek igen och lita på att den är sann,

för kärlek att ge det har jag i överflöd. Att våga berätta för någon hur

mycket han betyder för mig och lita på att jag inte skrämmer bort

honom då.

 

Trodde jag funnit min livskamrat, men när allt hettar till och han blir 

påkommen med det han gör, sticker han svansen mellan benen och blir

försiktig med vår kontakt. Men släppa mig helt och hålla det han lovat där

hemma lyckas han inte med. Han fortsätter att både äta kakan och ha

den kvar för att kunna ladda sina egna batterier, samtidigt så vet han om

mina känslor jag har för honom. Då är det svårt att säga nej, när han 

hör av sig igen. Den kärlek jag visat honom och den tillit & förtroende

jag haft för honom, naggades ganska så rejält i kanten då han började

ta ut sin skit där hemifrån på mig, genom att va dum o elak i tfn och

kläcka ur sig saker han sen inte menat, utan han var bara arg

"på henne" just då. Det var tyvärr en tråkig början av det här året 

och sen har han fortsatt komma hit för att bara ladda sig själv på sitt

eget lilla vis. Och jag har varit glad för det lilla jag har kunnat få, 

såsom telefonsamtal, träffar och fikastunder. Älskar ju att

prata med honom för det gillar vi båda två, att prata :) 

 

Två glada skitar som har trivts & haft skoj tillsammans!!

 

Kämpar på med att bli flygfärdig igen ♥